Viskaren Lyrics

Jag är ingen våldsam kvinna, jag blir väldigt sällan arg Men jag har en liten egenhet För även jag har mina gränser, och när vreden styr totalt Så behandlar jag mig själv primalt Som när min sambo stack, så bad jag om en sista kram Där stog vi kind mot kind, jag snyftade så ömt hans namn Han tror att jag ska viska något i hans öra när jag skriker - Aaaah! Jag pressar munnen mot hans öra - Aaaah! Snälla du förlåt Så jag bär mig åt..........! Jag satt en dag på bussen, med en gammal dam bredvid En sur och grinig individ. Och i hennes knä så satt en lika ilsken liten hund Och jag anade fradga i hans mun. Utan förvarning så greppade han min arm och bet Mitt blod det bara rann Hon sa; "Det var ditt eget fel!" Hon tror att jag förlåtande ska pussa hunden på hans öra - Aaaah! Jag greppar även mattes öra - Aaaah! Snälla ni, förlåt Så jag bär mig åt.......! Så nu sitter jag hos läkaren, för det här går inte an Och han frågar varför jag är där. Det är marigt att förklara, kanske är det nåt mentalt Men att hjälp behövs är uppenbart Han lyssnar på mitt hjärta då jag plötsligt inte kan förhindra - Aaaah! Jag greppar stetoskopet, skriker; Aaaah! Oj, nu det känns bra Tack och goddag!